29 Nov.

Jag är varken där eller här.

Har varken gått vidare,

Eller stannat kvar.


Jag står och samlar damm,

I mittpunkten av två extremer.

I mitten av allt och ingenting.


För jag vet inte längre vem jag är utan dig,

Lika lite som jag vet vem jag varit utan dig,

 

Så jag vill inte veta vem jag blir utan dig.


16 Nov.

För det är väl ändå det livet egentligen är,

I sin allra enklaste, mest utspädda och ärligaste form;

En lång rad av prövningar, försök och misslyckanden.
 

Och ibland, även om det är sällsynt,

Så överkommer man till slut alla sina hinder,

Och bara då vet man vad det egentligen innebär att leva.

12 Nov.

Och hon satt där,

Bara några centimeter ifrån mig.


Men samtidigt så var hon,

En evighets längd ifrån mig.

RSS 2.0