Scared of the dark

Jag är så jävla trött.

På att alltid vara den som blir sårad,

På att alltid vara den som blir glömd,

På att alltid vara den som blir bränd.

Som kille förväntas man vara stark,

Man ska bara bita ihop och stå emot.

För stora pojkar fäller inte tårar.

Men bara för att man har en kuk,

Betyder det inte att man är osårbar.

Inte alla killar har hjärtan av sten.

Det är inte ens värt det längre,

Att ge nån så mycket av sig själv,

Bara för att bli tagen för givet.

Men jag vet att det kommer hända igen,

För jag är svag för illusionen kallad kärlek.

Jag är bara så jävla trött...

Om du är en stjärna är jag blott en glödlampa.

Om du är en orkan är jag blott en stilla bris.

Om du är en vulkan är jag blott en tändsticka.

Om du är en evighet är jag blott ett ögonblick.

Om du är kärleken är jag din att erövra.

Och vilken jävla illusion det är,

Att tro att evigheten är vår att nå.

Vilket jävla skuggspel det är att tro,

Att ett löfte kan hålla världens vikt.

Vilken jävla fantasi det är att tro,

Att ödet alltid håller ett lyckligt slut,

Vilken jävla dröm det var att tro,

Att det någonsin kunde bli du och jag.

Som ett gammalt kassettband,

Som spolas om, gång på gång,

Tar tag om din gömda hand,

Älskling, de spelar vår sång.

Du har blivit bekväm i rollen.

För det ligger i vår natur,

Att förlora kontrollen,

Och att bara spåra ur.